Rest in Peace, beloved little cat

 

 

3 dagar efter midsommarafton (berättar mer om den dagen i ett senare inlägg) väckte emelie mig och sa att findus, min storasysters katt, inte verkade må bra och undrade om jag kunde gå ner titta till schelke och lilla katten och titta om jag kunde göra något för att hjälpa till eftersom hon var tvungen att se till theodore.

 

Nyvaken slängde jag på mig ett par byxor och en munkjacka och skyndade iväg...

 

När jag kom dit verkade han inte må bra han hade problem att andas (lät ungefär som en klocka som tickade) och han verkade ha ont till och från. Försökte känna lite på honom, se om något fastnat i halsen men det var svårt eftersom jag inte vågade röra för mycket och kanske förvärra det.

Schelkes pojkvän kom hem från jobbet och försökte hjälpa till att hitta fler veterinärer, vi ringde och försökte få tag på några jääättelänge men antingen hade de fullbokat eller översvämning på kliniken mm, riktigt typiskt!

 Det värsta med allting var att man kände sig så otroligt maktlös när man inte visste vad man skulle göra eller hur man skulle kunna hjälpa honom när man knappt ens kunde få hjälp från veterinärerna :(.

Men till slut fick mamma tag på en veterinär i en närliggande stad och de sa att det bara var att komma in så fort som möjligt. Pappa kom med bilen men tyvärr orkade inte lilla kissen kämpa mer så de hann inte hemifrån utan han började sin resa till himlen istället. Senare "ordnade" vi en liten begravning för honom och lade lite blommor på hans grav.

 

Findus.. eller Marodören, som mamma kallade honom när han var liten eftersom han förstörde och hade sönder så mycket saker, hann iaf leva i 15 fina år.

 

<3