Den ständiga jakten på mening

 

Idag har jag en sån där dag när jag är superrastlös samtidigt som jag har en känsla av att det är tusen saker jag vill och borde göra men ändå känns allt jag kommer på och som är möjligt att göra (för stunden) ganska meingslöst. 

 

Blir lite smått galen på mig själv, haha, men det är en konstig känsla det där och vad gör man egentligen åt det?Det kanske bara är att vänta tills det går över av sig själv helt enkelt?

 

Tror det har att göra med att jag har pluggat så mycket, dagarna har i stort sett varit fullbokade och jag har haft inplanerat precis vad jag måste bli klar med inom en speciell tid och nu när jag äntligen är klar och jag inte har så mycket planerat så blir jag rastlös istället. Konstigt med tanke på att jag borde tycka det är skönt med lite ledig tid samtidigt som det ju faktiskt finns mycket saker som jag vill och skulle kunna göra men för tillfället känns de av någon anledning inte tillräckligt meningsfulla för att man faktiskt ska ta tag i och göra dom, det är som att jag går och väntar på att något annat, större, roligare, mer betydelsefullt ska hända. Superkonstigt!

 

Jag undrar om det bara är jag som kan få den här känslan ibland eller om de flesta kan känna så emellanåt?